Ett annorlunda liv

Idag har jag varit hos min psykolog. Vi pratade lite om kommande mål och sen tog jag upp sorgerna jag har efter de som jag mist och som jag känner att jag inte fått bearbeta..Och det tyckte hon var intressant så det ska vi prata om nästa gång. Annars sades det inte så mycket..Mest tankar och känslor.
Borde berättat för henne om min hemska dag i skolan men ville bara glömma det då.
Känner mig utesluten ur gruppen och det känns verkligen som att alla ogillar mig.
Varför vet jag inte, jag har berättat om mina problem och det kanske skrämmer dem?
Men är man mindre värd för att man har problem?

det finns en annan sida, det finns någonting jag aldrig ser

men jag vill inte veta vad, för därifrån syns längtan mer.

men om jag tar mig ifrån en sviken dröm och hit igen

så kanske jag kan känna meningen med tystnaden