tisdag 25 juni 2013



Är så jävla uttråkad och känner mig så jävla ensam.
Min brors flickvän frågade häromdagen hur jag trivs i nya staden.
- jodå men det är så ensamt
- äh sånt tycker jag är skönt, att ingen kommer och frågar hela tiden om man vill hitta på något osv
och jag bara. eeeeeh. Jag skulle hellre vilja att man blev jagad av folk som vill umgås än att sitta ensam varenda jävla dag och slösa bort sitt liv på filmer och tv-tittande.

Jag hade en period när jag var 14-19 år (med några månader undantaget) där jag hade flera goda vänner och gjorde mycket kul. Sen dog allt ut.

Det är så hemskt sånt, när man inser att man bara var ett andra hands val, en folk ringer när ingen annan kan/vill. Att inte vara den som man ringer först. Det är en hemsk sanning att veta att man egentligen står ganska så ensam.

Jag avskyr tv-serier som how i met your mother och liknande, insvetsade kompisgäng som lever livet och finns där i vått och torrt, för jag avundas dem. Jag vill också leva så.
Det är tragiskt att veta, att det skulle dröja en vecka innan någon skulle hitta min kropp om jag hastigt dog.
Pojkvännen pratar jag ju oftast med. Familjen- inte så ofta. Har en kompis som jag träffar oftast på måndagar då vi kollar på serier så en vecka skulle det nog dröja innan någon insåg att något är fel.
Min pappa har varit här 2 gånger sedan jag flyttade hit. Mamma- 3-4 ggr kanske, Min faster en gång. Min farfar- aldrig.
Ändå har jag snart bott här ett år.

Jag avskyr sommaren egentligen, för det är då jag inser hur jävla ensam jag egentligen är.
För då är alla andra ute och grillar, umgås vid stranden osv.
Jag ligger själv och solar.


Sen är det inget fel med att vilja vara ensam, inte alls. Men det är sjukt ledsamt att vara ensam när man inte vill.

Jag har ju alltid varit den knepiga och lite märkvärdiga. Som sticker ut. Men jag vill inte vara det.
Hur blir man normal?



söndag 16 juni 2013


Svärmors fina häst!

Under veckan satt jag och kompletterade mitt sista skolarbete denna termin och på torsdagen blev det godkänt så nu har jag officiellt sommarlov!!
 I fredags tog pojkvännens syster studenten så då vart de lite kalas ! 
Var också hos läkaren i fredags och blev sjukskriven några veckor, samt fick nya uttag på medicinerna. 
Han var stolt över mig sade han över vissa saker som jag gjort sedan sist vi sågs och som jag tidigare inte klarat av. Som att sova över hos pojkvännen och druckit lite så att jag inte skulle kunna ta bilen och åka hem. Så syftet med alkoholen var inte för att bli full utan för att hindra mig för att kunna använda mig av bilen som ett säkerhets-verktyg och åka hem om paniken kröp sig på. 
Istället var jag TVUNGEN att stanna kvar, och det gjorde jag också :)

I morgon ska jag till Soc. Även om jag är nu sjukskriven så har jag tagit med all information om sökta jobb under våren osv så att de inte ska ha något att klaga på...får gå upp tidigt i morgon för att gå till banken m.m och hämta ut papper...

Idag har magen krånglat så jag är trött som fan och vill bara lägga mig och sova. 
Ska försöka lägga mig halv 10 typ eller nåt. 

Hur har eran helg varit?

tisdag 11 juni 2013

I helgen var jag och pojkvännen ute och fiskade. Jag fick 9 fiskar och han fick 20.....jag vill alltid vara värst så jag blev rätt sur...men 9 är bättre än inga! Vi metade i ett litet tjärn i hemorten så vi behöll ingen fisk för vattnet där är inte så härligt. Vädret var dock perfekt! Soligt, ingen blåst och vi rodde en liten 2-mannasbåt.
Finner det så rofyllt att meta..även om jag inte har något tålamod annars så har jag det när jag metar, kan sitta i timmar och bara stirra på flötet...

Sen efteråt åkte vi till kyrkogården så jag fick besöka vissa gravar med syrénbuketter som jag plockade själv  givetvis. För mig är det väldigt viktigt att hålla de gravarna fina och vårdade, för då känner jag mig närmare personerna som befinner sig därunder.

Min mobil pajade häromdagen också så nu har jag fått en mobil av min bror, dock nyare modell än vad min gamla var så nu har jag en smartphone. Jag kan dock inte surfa på abonnemanget utan endast när jag är hemma och kan koppla upp mig till bredbandet.
Om det är någon som vill följa mig på instagram så skriv en kommentar så jag vet vem du är och så :)




onsdag 5 juni 2013

Jaha, idag fick jag veta att min KBT-terapeut ska sluta i augusti.
Så länge höll den behandlingen, några ynka månader!
Frågade vad som skulle hända med mig:
- vi har EN psykolog här men hon har kö, så det enda alternativet är att du får en sjuksköterska som samtalskontakt.
Fast att hon bara för nån vecka sen sade:
- åh nu har vi ett helt år på oss att jobba med detta innan du börjar på campus! (när ja berättade att jag ska hoppa av utbildningen för att hoppa på igen om ett år)
Nu bara:
- jag slutar om två månader, och den enda behandlingen vi kan ge dig är samtal med en sjuksköterska.
KBT är ju något som tar tid, och en vanlig sjuksköterska har ju inte den kompetensen som krävs för att fortsätta arbeta med det?

Sånhär har psykvården alltid varit, eller den vanliga sjukvården också. Det byts personal hit och dit hela jävla tiden, det är aldrig någon som stannar en längre tid.
Men det är ju väldigt viktigt när det handlar om sånahär saker, det tar ju tid innan man får förtroende för någon och man måste samtidigt klicka och sen ska man inte skynda på behandlingen utan ta det i den takt som det krävs, och nu bara kommer allt rinna ur sanden....


tisdag 4 juni 2013

Det är nu officiellt att jag inte kommer fortsätta på utbildningen i höst.
Skrev det i ett mail till dem i klassen men önskade dem lycka till i deras fortsatta studier.
INGEN svarade.

Time to go on. Jag lämnar dem bakom mig nu. Dagar och nätter fulla av ångest och ilska över dem. Förtvivlan och sorg över att jag måste vänta ett år innan jag blir färdig på grund av dem.
Men de är inte värda att lägga energi på. Inte mer.

Eftersom jag inte fått något sommarjobb trots min utbildning måste jag ringa soc i morgon så att jag klarar hyran i sommar. Finns det något mer förnedrande än det?
Det är ju så "skämmigt och tragiskt"
I min familj är det fruktansvärt skamligt att gå till soc, men ändå vill inte dem hjälpa mig/låna ut pengar så jag överlever. Hur går det ihop? Bättre att jag sover ute då eller?

Har börjat sova dåligt igen, jag som hade en sån bra period där jag sov bra.
Nu somnar jag vid 06 typ och sover 2-3 timmar innan jag vaknar och måste upp pga rastlöshet.

Häromhelgen var jag i födelseorten och besökte familjen.
Åh, sommar där, det är himmelen. Jag kommer inte vilja sitta instängd i stan under sommaren om det fortsätter vara så fint väder. Detta är min första sommar i en stad och bara tanken på att inte kunna ta cykeln och cykla 300 m till sjön för att bada är obegripligt.

Jag gick där, på natten när det började ljusna, vid de blomstrande träden, hörde fågelkvittret och luften var så varm så jag inte behövde jacka. Jag sög i mig varenda doft, drog i mig den underbara luften.
åh äntligen är jag hemma igen tänkte jag. Bara för att åka tillbaka hit dagen efter.


Utsikten på vägen till sjön, hemma.