Ett annorlunda liv

För att göra en lång historia kort så har jag lidit av ångest och panikångest i många många år. Hade även ett självskadebeteende i många år men som är bättre nu.
Varje dag är en kamp för mig. Att ens orka gå upp på morgonen.
Jag frågar mig själv:
- Varför lever jag överhuvudtaget? Om dethär är allt som blir, om det inte blir bättre än såhär, varför då inte bara ge upp? Jag orkar inte leva med detta i 20 år till. Jag vill inte leva med det så länge.

Ska snart lägga mig. Väntar på att propavanen ska kicka till...men tröttheten lyser med sin frånvaro...