Jag är utbränd och ledsen fast du vägrar se,

Inte bara du som gråter, fan jag orkar inte mer,

Men jag skrattar ändå, du vet att elin är glad,

Jag letar efter solen men det regnar idag ,

Min själ den är trasig den brister dagligen och

Jag vet inte om den nånsin kommer bli bra igen.

Har inga tårar kvar, mina ögon har torkat

Jag ber till gud att han ger mig hjälpen så jag orkar

Men du har inte tid , du hinner inte nu

Jag gråter men du drar iväg utan ett ljud

Jag är ockuperad, utan dig kan inte leva alls

Men du sket i det jag sa och du kasta din chans

Du fanns inte då jag fick klara mig själv

Men du behöver inte vill inte ha någon hjälp

Så jag sitter själv med ångesten som dödar inuti

Jag orkar inte längre ärligt detta tar mitt liv

Så många år som har tagits ifrån mig

Så många gånger som min trygghet åkt ifrån mig

Så många gånger som jag tänkt ta mitt liv,

Men jag stannar kvar tack vare ni

Så många gånger som jag gråter mig till dagsljus

Så många gånger som jag pratat med gud

Så många gånger jag vill säga hejdå , men jag finns kvar

Och jag stannar ändå.

Smärtan som jag har bildar brand,

Den kan släckas men skadorna som gjorts

Efteråt vill aldrig nämnas.

Jag mår inte bra, jag är inte ens okej.

Varför fanns du inte när jag verkligen behövde dig?

Du bara gick din väg och många dagar blev svarta.

Jag tror ej på ord som att ensammast är starkast

För solen har slocknat och elden blev till aska

Glädjen har försvunnit och tiden har stannat

Jag har tänkt en hel del under veckor i sträck

Varför lyser aldrig solen?

Varför är det bara regn?

Jag menar folk lär ju tröttna

På mina jävla texter som bara handlar

Om hur jag haft det i uppväxten

Du behöver inte lyssna

Om detta stör dig för

Jag har aldrig bett eller övertalat dig

Att ens lyssna på skiten

Det är ditt egna val

Så varför lyssnar du nu och varför lyssnar du klart?

Så många år som har tagits ifrån mig

Så många gånger som min trygghet åkt ifrån mig

Så många gånger som jag tänkt ta mitt liv,

Men jag stannar kvar tack vare ni

Så många gånger som jag gråter mig till dagsljus

Så många gånger som jag pratat med gud

Så många gånger jag vill säga hejdå , men jag finns kvar

Och jag stannar ändå.

//Shorty

Usch hade en sån hemsk dröm inatt om min farmor som hastigt gick bort 09.
Drömde att hon kom tillbaka bara för att åter dö, men vi hann prata en sväng innan hon dog igen, och sedan hade vi hennes kista i min pappas hus och där låg hon, död, grå och kall i några dagar innan begravningen.
Minns att jag inte kunde se hennes ansikte, bara kroppen. Varje gång jag försökte titta på hennes ansikte så vart det bara svart, men jag lämnade ett brev till henne som jag lade i hennes hand.

När hon dog i verkligheten 09 så såg jag henne död, både i hemmet och på sjukhuset/bårhuset.
Jag tror jag såg henne 3 gånger innan begravningen, det kan låta makabert men det var viktigt för mig. Speciellt när hon var en modersgestalt för mig och jag bodde med henne och farfar i perioder.
Sista gången jag såg henne var strax innan begravningen och då såg man på allvar att hon var borta för ansiktet var så insjunket och huden gul. Jag lade ett kort på mig i hennes hand och kysste hennes panna för den sista gången.
Ni kan inte ana hur oerhört kall hennes hud var. Det var som att kyssa en isbit.

Ta hand om varandra, och personerna ni håller kära. Se till att berätta för dem hur mycket ni älskar dem och hur mycket de betyder för dig, för på ett ögonblick kan allting förändras.
Livet är så oerhört skört.


Igår tittade jag också på dokumentären om Lisa "Left Eye" Lopes sista veckor i livet, en dokumentär som hon själv och vänner spelade in under en månads tid där hon pratar mycket om döden och livet i allmänhet.
Hon trodde att döden var ute efter henne samtidigt som hon aldrig mått bättre.
I slutet av dokumentären får man se hennes absolut sista min i livet innan bilkraschen då det filmades.
Oerhört stark dokumentär.

För er som inte vet vem hon var så var hon rappare/sångerska i bandet TLC, och även som soloartist. 

Ja ni. Dagarna har varit fyllda av bråk och skolmöten. Kommer hoppa av för att hoppa på igen om ett år med nya klasskamrater och troligtvis på campus istället för distans.
Det är inte värt att gå en utbildning med människor som medvetet utesluter en och gör allt de kan för att mobba ut mig, i 2.5 år till. Det kommer knappast bli bättre och jag måste tänka på mig själv.

Idag är jag extra känslig också då jag tänker på de anhöriga jag mist.
Sorg är något jag levt med över halva mitt liv och det slutar aldrig. Visst så är det bättre vissa dagar än andra, men det finns ändå där nånstans i bakhuvudet och kan hoppa fram helt plötsligt och ögonen börjar fyllas med tårar och man vet inte vart man ska göra av smärtan inombords.
Vill bara slå på något, kasta något, skrika ut sorgen.
Men det skulle inte bringa tillbaka dem.
Men kanske skulle det kännas lättare i hjärtat efteråt?

Går du med mig än, min kära,

Fast jag inte längre ser dig?

Är du kvar här på jorden,

Så som du är kvar i mitt hjärta?

Jag ligger kvar och grubblar,

Det är ödsligt tyst runt om mig.

Tårar bryter ut och faller,

I tanken på dig.

En ängel som här glömdes kvar,

Har nu fått sina vingar.

Vart flyger du nu, min ängel?

Vart flyger du nu?

Flyger du genom himlaporten, säg?

Eller till världens ände?

Flyger du bredvid mig?

Eller är jag ensam nu?

Var du nu än är, min vän.

Vart än vägen för dig.

Lova att du väntar där,

Tills jag möter dig.

Jag hoppas du är lycklig nu.

Så som jag var med dig.

Och smärtan du har lidit,

Hoppas jag är glömd.

Sväva fritt, min kära.

Du är fri nu.

Och tills vi åter möts,

Farväl, min ängel. 

Skriven av Eric Jacobsson

gick inte att rotera bilden, därför den ser så knepig ut.
Har iallafall spenderat två (LÅNGA) dagar på akuten pga magsmärtor som varit värre än jag någonsin upplevt.
Enda jag kom hem med var en remiss för koloskopi om 2 veckor.
Tack landstinget, för att ni tar så bra hand om mig och alla andra sjuka människor...eller inte.

två dagar spenderade åt ingenting, ingen smärtlindring, endast tryck på magen och:
- mja eftersom du påstår att du har blod i avföringen så får vi göra en koloskopi om ett par veckor, trots att du redan gjort det för inte så länge sen..så nu kan du åka hem...